Igelkottskarusell

Nu är sommaren här. Värme, sol och en ny cykel med den.

På kvällarna är det så varmt i lägenheten att fönster öppnas och fläktar sätts igång. Genom vardagarumsfönstret hörs frustningar och pustningar. Nyfiket går vi ut på balkongen och tittar ut. I buskarna nedanför vandrar en igelkott runt runt en annan igelkott. Denna pustar och frustar och håller sig undan. Medan den andra i maklig, jag kommer aldrig ge mig ändå, tackt vandrar på runt runt. Tydligen kallas detta Igelkottskarusell och kan pågå i timmar. Så länge orkar vi inte titta på dem. Vi går in igen och nöjer oss med att höra deras karusellande kväll efter kväll genom vårt fönster.

Hur livet borde vara!

jag säger som killen i slutet.. They just turned life in to a musical..!

Distans

Nu har jag fått lite distans till min upp och ner, ner och upp vecka som precis passerat. Nu kan jag skriva om den.
Det var påskveckan.
På måndagen gick jag ner och ut genom min port. Jag skulle till affären. Jag skulle cykla till affären. Men då var det någon som inte ville mig väl. Någon som ville jävlas med mig. Någon som var ond, mycket ond. Denna någon hade stulit min cykel. Jag som precis blivit glad i att cykla igen. Jag som precis börjat njuta av våren, solen, cyklen och livet. Jag blev arg, ledsen, besviken, förbannad, uppgiven och bara allmänt förstörd. Min älskade cykel. Som varit med om så mycket med mig. Min rostiga, blåa monark cykel utan ordentlig sadel, Borta. Jag började promenera mot affären. Uppgiven. Behövde tröst och stöd. Ringde mina föräldrar. Grät lite. Skämdes för att jag grät på öppen gata. Så blev det tisdag. Jag jobbade kväll. Skulle ut på uppdrag, gick ut på parkeringen på jobb, ser plötsligt mina föräldrar komma körandes. Vad gör de här? Jo mina ljuvliga fantastiskt snälla föräldrar kommer med ett påskägg innehållandes en cykelnyckel. De har köpt en sprillans ny cykel till mig. Som skulle hämtas dagen efter. Dagen efter kom. Migrän med den. Så jag låg däckad hemma hela dagen. Inget jobb, ingen cykel, bara huvudvärk. På torsdagen var jag back in buissness. Jag hämtade cyklen. Jag jobbade kväll. Cykeln var fantastisk. Fin. Verkligen super fin. Underbar att cykla på. Jag cyklade hem från jobb. Åkte hem till Elina. Sov. Passade hundvalp hela dagen. Åkte med hundvalp till jobbet och hälsade på hundvalps matte. Hade det otroligt skönt. Fantastisk dag. Kom hem. Ingen cykel. Någon hade varit framme igen. Jag blev mest tom. Fan ta någon rent ut sagt.

Grattis!

Grattis till Mamma som fyller år idag!

Har haft en super duper skön dag. Varit hos föräldrarna större delen av dagen. Lagat mat. Ätit mat. Umgåts med Martin, Karolina, Måns, Thea, Alva, Matilda, Gustav, Abbe, Majken, Mamma, Pappa, Bella och Sofie. Nu sitter jag hemma i min ensamhet med lite Cola som sällskap och katterna förstås. En bra dag, med solsken.

I fredags var jag och tittade på en lägenhet. En tvåa på sorgenfri. Den var fin. Stor. Hoppas innerligt att jag får den. Så galet skönt det hade varit. Tänk att ha ett sovrum. Kunna ha en säng igen. Jag minns knappt hur det är att ha ett riktigt sovrum. Har ju inte haft det på snart sex år. Bara ettor så långt ögat kunnat nå. Äta, leva, bo, sova, finnas i samma lilla rum. Tror katterna skulle uppskatta ett rum till med.

Annars har det varit en bra helg. Lugn och städad. Återhämtning tror jag det kan kallas.

Imorgon är det måndag och jag är ledig då med. Det ska tvättas och donas. och förhoppningsvis njutas av sol. Åh sol, kom imorgon. Jag älskar dig!

VÅR!

Åh vad ljuvligt. Våren är här. Pildammsparken, cykeln, Tina, kycklingkebab, jeansjackan, vår-spellistan med den. Sammanfattningsvis säger jag bara iiiiiih!

Igår hjälpte jag Tina och Coulter flytta. Till världens finaste och mysigaste lägenhet. De hade en lastbil. Tina körde som en gudinna. Jag tryckte på knapparna så flärpen där bak fälldes ut och hissades upp och ner. Vi var snabba, vi var effektiva, vi var grymma. Så invigde vi det nya hängstället. Bakfickan. Gott. Så blev det en promenad hem. Två röda tog det. Jag hälsar Tina och Coulter välkommen till rätt sida av Pildammsparken, Stadion och Coop.

90-talet

90-talet fortsätter att älska mig och jag fortsätter att älska 90-talet.

I hit the road out of nowhere
I had to jump in my car
be the rider in a love game
following the stars
don't need no book of wisdom
I get no money talk at all

she has a train going down town
she got a club in the moon
and she's telling all her secrets
in a wonderful ballon
oh she's the heart of the funfair
she's got me whistling her private tune

and it all begins where it ends
and she's all
my my magic friend

Nu när det dessutom är vår gör sig 90-talet så jäkla mycket bättre. Obegripliga texter men helt underbart ändå. Gör mig sällskap i min 90-tals revolution.

försök nr 2

efter några om och men.. nu sover katterna. Så nu gör jag det. Jag bloggar. Kort men koncist.

För några år sen brukade min syster lite halvirriterat säga till mig "Sara! Vi lever inte i en musikal!!" Jag antar att det berodde på min vana att sjunga passande låtar till olika situationer under dagen. Lite sådär spontan börja sjunga. Jag kan förstå om det var störigt. Det kan jag verkligen. Det är en vana som jag nästan helt lagt av med nu. Vad det beror på vet jag inte. Ålder, mognad?
Men ändå;  önskar vi inte alla att vi faktiskt levde i en musikal? Jag vet att jag ibland gör det iallafall. De bästa stunderna i mitt liv är när jag sömnlösa nätter stoppar in lurarna i öronen och bara dansar loss här hemma. Helt för mig själv. Det är vad man kallar ljuvligt.
Vi lever inte i en musikal dock. Tillsammans kan vi göra livet till en musikal iallafall. Det behöver inte vara någon rosa tuggummipopp jag hoppar på moln-musikal. Man får själv välja. Men om vi alla lite oftare brister ut i sång och dans sådär spontant, då kommer det snart inte kännas konstigt och pinsamt. Därför frågar jag er nu: Är ni med?