Söndag

Usch vilken söndag det har varit idag.

Började iofs bra. Försenat födelsedagsfirande av mormor. Jag och Gustav och Majken åkte dit och åt lunch och hade det allmänt mys. Mormor hade som vanligt dukat upp lyxlunch och hade gjort plättar (inte pankakor!) till efterrätt. Smaskens!

Sen åkte vi hemåt igen. Och jag har gjort absolut ingenting. Somnade en stund. Vaknade igen. Ätit varma mackor. Hängt. Spännande värre. Om jag inte vetat bättre hade jag faktiskt trott att det var söndag på riktigt och inte bara i mitt schema. aja.

Inatt drömde jag. Så det är dags för premiär i den här bloggen. Jag har tappat räkningen från förra bloggen så därför börjar jag om från ett.

Saras drömdagbok del 1.

Jag jobbade. Det var en personal på mitt jobb som försvann. Det var bara jag som visste om det. någon hade fört bort honom. Han hette Bengt. Jag letade och letade och letade efter honom. Till slut hittade jag honom i ett rum på jobb. Där var han fast spänd och en maskin tvångsmedicinerade honom. Eftersom jag inte visste vem som fört bort honom kunde jag inte bara släppa honom fri. Men jag lovade honom att det skulle ordna sig och gjrde så att maskinen inte längre skadade honom. Sen gick jag för att leta efter några papper. Väl tillbaka var han försvunnen igen. jag sprang till den andra personalen och frågade försiktigt om de visste var Bengt var. Ingen fick ju förstå att jag visste att han var försvunnen, för om jag då råkade fråga den som kidnappat honom skulle jag råka illa ut. Jag rusade genom hela jobb och frågade och panikade totalt. Helt plötsligt var jag i ett gammalt slott. Det hade gjorts om till pool. Det hade massa valv och grejor. Hela bottenvåningen var fylld av vatten, alltså pool. Jag hoppade i från andra våningen och simmade för att leta efter Bengt. För att det inte skulle vara uppenbart kastade några vänner ner ett nät och jag hade ett tennisracket. De kastade ner tennisbollar till mig som jagslog på med mitt racket. Det var nån reklamgrej som skulle dölja vad jag egentligen gjorde där. Så medans jag trampade vatten och slog tennisbollar så såg jag in genom ett av valven en skugga och förstod att det var kidnapparen. Då såg jag även Bengt som var längre bort i poolen, fortfarande bunden. Så sakta medans jag fortsatte mitt tennisspelandesimmande tog jag mig närmare och närmare honom. Kidnapparen fick ju inte förstå att jag visste. Men så råkade jag titta på kidnapparen, som för övrigt var Samuel L Jackson från Pulp Fiction, och jag förstod att han förstod. Så jag snabbsimmade mot Bengt, men Samuel hann i kapp mig. Han dök ner under mig och drog ner mig under ytan och skulle dränka mig. Då vaknade jag.

Dösjebrooo

Så där ja. Tillbaks från dåtiden och framtiden. Nu är jag hemma i mitt älskade Malmö igen. Om än något obehaglig till mods så älskar jag min fina Malmö stad och det ska ingen galning få ta ifrån mig!

I veckan åkte jag till Dösjebro och umgicks med min fina familj där. Familjeplanerandepusslet gick inte ihop och faster rycker in. Månspassning på onsdagen. Så tisdag eftermiddag tog jag mig till mammans arbetsplats och hoppa in i bilen och iväg bar det till hämtning på dagis och fritids. Det var drop-in fika på dagis, sen hem för lite Super Mario spelande och Spagetti och köttfärsås lagande. Vi hann också med att ha Faster-ledd brottningsträning i trädgården, hinderbane-spring och riktig brottningsträning på klubb. När barnen lagt sig frossade jag och Karolina till det ordentligt och hade en mitt i veckan "unna sig gott som om det vore helg" time framför tvn. Inte bra när det finns massa gott kvar från kalas. Sen sovs det gott. Onsdagen började bra. Sov till halv åtta då lillen vaknade. Han och jag hade en mysig dag tillsammans. Han åt mest hela tiden, sov en stund, gungade en stund och bajsade nonstop. Alltsom allt var det två härliga dagar det där, tisdagen och onsdagen.

Tillbaka till det som var framtiden

Så här sitter jag på tåget till inget mindre ställe än Kristianstad. Sitter här med en vän som har lite ärenden och jag är en trevlig sällskapsdam. Ska besöka staden där min framtid stakades ut. Spännande värre. Vad tänker jag då inför detta återbesök? Tack gode Gud att jag inte bor där med. Det blir inget kärt återbesök. Trots iallafall två fina år i denna ganska mysiga stad. Så saknar jag förstås tupplurarna (läs att sova så hårt att jag inte vet var jag är eller vad som händer runt mig) på tåget till och från.


En sista hälsning innan jag går. Jag jobbade igår och hann tyvärr inte ringa. Finaste stora Thea som fyllde 6år igår. Stort grattis till dig. Faster Sara älskar dig!

Pumpa upp volymen!

 

Här krävs det hög volym sen ordnar sig resten. Ni kommer inte kunna låta bli. Man bara måste dansa och bli glad. Det är bara 90-talet som kan göra det med en. Åh fantastiska 90-tal.

Jag cyklar till och från jobb. Mest cyklar jag hem från jobb. Då är det fantastiskt. Det är kallt, det immar på glasögonen vid varje utandning och luften är frisk. Tusan vad man lever då. Härliga livsinjektion kalla cykelturer ger en om kvällarna.

jahapp japp. Här sitter jag framför en dator.. i mitt eget hem. Gustav min räddare i nöden har lånat mig en mac. Jag har som min käraste vän så fint uttryckt det blivit totalt applefierad. Men vet ni vad? Jag gillar det. Den här datorn är gammal. Jag förstår mig inte på den. Men jag älskar den. Jag tänker gömma den och aldrig någonsin ge den tillbaka.

Vad händer annars då? Inte mycket kan man säga. Jag är oinspirerad som aldrig förr. Jobbar jobbar och är ledig.

Har haft mor och far på middag. Det tog bara några månader innan de skulle våga sig hit. Men till slut kom de och vi hade riktigt mysigt.

Maria från min klass var här och sov i lördags. Hon skulle på semester (vilket bara gjorde mig bitter och mer sugen på att fara och flyga) och stannade här i väntan på tåget till kastrup mitt i natten. Vi hade det super. Mat, vin och skitsnack. Magisk afton.

tack och hej så länge.