Söndag

Usch vilken söndag det har varit idag.

Började iofs bra. Försenat födelsedagsfirande av mormor. Jag och Gustav och Majken åkte dit och åt lunch och hade det allmänt mys. Mormor hade som vanligt dukat upp lyxlunch och hade gjort plättar (inte pankakor!) till efterrätt. Smaskens!

Sen åkte vi hemåt igen. Och jag har gjort absolut ingenting. Somnade en stund. Vaknade igen. Ätit varma mackor. Hängt. Spännande värre. Om jag inte vetat bättre hade jag faktiskt trott att det var söndag på riktigt och inte bara i mitt schema. aja.

Inatt drömde jag. Så det är dags för premiär i den här bloggen. Jag har tappat räkningen från förra bloggen så därför börjar jag om från ett.

Saras drömdagbok del 1.

Jag jobbade. Det var en personal på mitt jobb som försvann. Det var bara jag som visste om det. någon hade fört bort honom. Han hette Bengt. Jag letade och letade och letade efter honom. Till slut hittade jag honom i ett rum på jobb. Där var han fast spänd och en maskin tvångsmedicinerade honom. Eftersom jag inte visste vem som fört bort honom kunde jag inte bara släppa honom fri. Men jag lovade honom att det skulle ordna sig och gjrde så att maskinen inte längre skadade honom. Sen gick jag för att leta efter några papper. Väl tillbaka var han försvunnen igen. jag sprang till den andra personalen och frågade försiktigt om de visste var Bengt var. Ingen fick ju förstå att jag visste att han var försvunnen, för om jag då råkade fråga den som kidnappat honom skulle jag råka illa ut. Jag rusade genom hela jobb och frågade och panikade totalt. Helt plötsligt var jag i ett gammalt slott. Det hade gjorts om till pool. Det hade massa valv och grejor. Hela bottenvåningen var fylld av vatten, alltså pool. Jag hoppade i från andra våningen och simmade för att leta efter Bengt. För att det inte skulle vara uppenbart kastade några vänner ner ett nät och jag hade ett tennisracket. De kastade ner tennisbollar till mig som jagslog på med mitt racket. Det var nån reklamgrej som skulle dölja vad jag egentligen gjorde där. Så medans jag trampade vatten och slog tennisbollar så såg jag in genom ett av valven en skugga och förstod att det var kidnapparen. Då såg jag även Bengt som var längre bort i poolen, fortfarande bunden. Så sakta medans jag fortsatte mitt tennisspelandesimmande tog jag mig närmare och närmare honom. Kidnapparen fick ju inte förstå att jag visste. Men så råkade jag titta på kidnapparen, som för övrigt var Samuel L Jackson från Pulp Fiction, och jag förstod att han förstod. Så jag snabbsimmade mot Bengt, men Samuel hann i kapp mig. Han dök ner under mig och drog ner mig under ytan och skulle dränka mig. Då vaknade jag.