Igelkottskarusell

Nu är sommaren här. Värme, sol och en ny cykel med den.

På kvällarna är det så varmt i lägenheten att fönster öppnas och fläktar sätts igång. Genom vardagarumsfönstret hörs frustningar och pustningar. Nyfiket går vi ut på balkongen och tittar ut. I buskarna nedanför vandrar en igelkott runt runt en annan igelkott. Denna pustar och frustar och håller sig undan. Medan den andra i maklig, jag kommer aldrig ge mig ändå, tackt vandrar på runt runt. Tydligen kallas detta Igelkottskarusell och kan pågå i timmar. Så länge orkar vi inte titta på dem. Vi går in igen och nöjer oss med att höra deras karusellande kväll efter kväll genom vårt fönster.

Hur livet borde vara!

jag säger som killen i slutet.. They just turned life in to a musical..!

Distans

Nu har jag fått lite distans till min upp och ner, ner och upp vecka som precis passerat. Nu kan jag skriva om den.
Det var påskveckan.
På måndagen gick jag ner och ut genom min port. Jag skulle till affären. Jag skulle cykla till affären. Men då var det någon som inte ville mig väl. Någon som ville jävlas med mig. Någon som var ond, mycket ond. Denna någon hade stulit min cykel. Jag som precis blivit glad i att cykla igen. Jag som precis börjat njuta av våren, solen, cyklen och livet. Jag blev arg, ledsen, besviken, förbannad, uppgiven och bara allmänt förstörd. Min älskade cykel. Som varit med om så mycket med mig. Min rostiga, blåa monark cykel utan ordentlig sadel, Borta. Jag började promenera mot affären. Uppgiven. Behövde tröst och stöd. Ringde mina föräldrar. Grät lite. Skämdes för att jag grät på öppen gata. Så blev det tisdag. Jag jobbade kväll. Skulle ut på uppdrag, gick ut på parkeringen på jobb, ser plötsligt mina föräldrar komma körandes. Vad gör de här? Jo mina ljuvliga fantastiskt snälla föräldrar kommer med ett påskägg innehållandes en cykelnyckel. De har köpt en sprillans ny cykel till mig. Som skulle hämtas dagen efter. Dagen efter kom. Migrän med den. Så jag låg däckad hemma hela dagen. Inget jobb, ingen cykel, bara huvudvärk. På torsdagen var jag back in buissness. Jag hämtade cyklen. Jag jobbade kväll. Cykeln var fantastisk. Fin. Verkligen super fin. Underbar att cykla på. Jag cyklade hem från jobb. Åkte hem till Elina. Sov. Passade hundvalp hela dagen. Åkte med hundvalp till jobbet och hälsade på hundvalps matte. Hade det otroligt skönt. Fantastisk dag. Kom hem. Ingen cykel. Någon hade varit framme igen. Jag blev mest tom. Fan ta någon rent ut sagt.

Grattis!

Grattis till Mamma som fyller år idag!

Har haft en super duper skön dag. Varit hos föräldrarna större delen av dagen. Lagat mat. Ätit mat. Umgåts med Martin, Karolina, Måns, Thea, Alva, Matilda, Gustav, Abbe, Majken, Mamma, Pappa, Bella och Sofie. Nu sitter jag hemma i min ensamhet med lite Cola som sällskap och katterna förstås. En bra dag, med solsken.

I fredags var jag och tittade på en lägenhet. En tvåa på sorgenfri. Den var fin. Stor. Hoppas innerligt att jag får den. Så galet skönt det hade varit. Tänk att ha ett sovrum. Kunna ha en säng igen. Jag minns knappt hur det är att ha ett riktigt sovrum. Har ju inte haft det på snart sex år. Bara ettor så långt ögat kunnat nå. Äta, leva, bo, sova, finnas i samma lilla rum. Tror katterna skulle uppskatta ett rum till med.

Annars har det varit en bra helg. Lugn och städad. Återhämtning tror jag det kan kallas.

Imorgon är det måndag och jag är ledig då med. Det ska tvättas och donas. och förhoppningsvis njutas av sol. Åh sol, kom imorgon. Jag älskar dig!

VÅR!

Åh vad ljuvligt. Våren är här. Pildammsparken, cykeln, Tina, kycklingkebab, jeansjackan, vår-spellistan med den. Sammanfattningsvis säger jag bara iiiiiih!

Igår hjälpte jag Tina och Coulter flytta. Till världens finaste och mysigaste lägenhet. De hade en lastbil. Tina körde som en gudinna. Jag tryckte på knapparna så flärpen där bak fälldes ut och hissades upp och ner. Vi var snabba, vi var effektiva, vi var grymma. Så invigde vi det nya hängstället. Bakfickan. Gott. Så blev det en promenad hem. Två röda tog det. Jag hälsar Tina och Coulter välkommen till rätt sida av Pildammsparken, Stadion och Coop.

90-talet

90-talet fortsätter att älska mig och jag fortsätter att älska 90-talet.

I hit the road out of nowhere
I had to jump in my car
be the rider in a love game
following the stars
don't need no book of wisdom
I get no money talk at all

she has a train going down town
she got a club in the moon
and she's telling all her secrets
in a wonderful ballon
oh she's the heart of the funfair
she's got me whistling her private tune

and it all begins where it ends
and she's all
my my magic friend

Nu när det dessutom är vår gör sig 90-talet så jäkla mycket bättre. Obegripliga texter men helt underbart ändå. Gör mig sällskap i min 90-tals revolution.

försök nr 2

efter några om och men.. nu sover katterna. Så nu gör jag det. Jag bloggar. Kort men koncist.

För några år sen brukade min syster lite halvirriterat säga till mig "Sara! Vi lever inte i en musikal!!" Jag antar att det berodde på min vana att sjunga passande låtar till olika situationer under dagen. Lite sådär spontan börja sjunga. Jag kan förstå om det var störigt. Det kan jag verkligen. Det är en vana som jag nästan helt lagt av med nu. Vad det beror på vet jag inte. Ålder, mognad?
Men ändå;  önskar vi inte alla att vi faktiskt levde i en musikal? Jag vet att jag ibland gör det iallafall. De bästa stunderna i mitt liv är när jag sömnlösa nätter stoppar in lurarna i öronen och bara dansar loss här hemma. Helt för mig själv. Det är vad man kallar ljuvligt.
Vi lever inte i en musikal dock. Tillsammans kan vi göra livet till en musikal iallafall. Det behöver inte vara någon rosa tuggummipopp jag hoppar på moln-musikal. Man får själv välja. Men om vi alla lite oftare brister ut i sång och dans sådär spontant, då kommer det snart inte kännas konstigt och pinsamt. Därför frågar jag er nu: Är ni med?

hinder

Jag försöker blogga, men det är liksom något ivägen..

Tack Matilda!

I'm baaaack!

Sådär ja. Det var längesen men jag hoppas jag är välkommen tillbaka. En dator har införskaffats och bloggning kan åter ske. Jag är helt enkelt tillbaka. På fler än ett sätt tror jag minsann. Idag dansade jag till och med lite för mig själv, en liten stund iallafall. Och det var det länge sen jag gjorde kan jag säga.

Det har gått en stund och det har inte hänt mycket. Bara lite. Jag har skaffat fina älskade katter. Två stycken. Linus "Limpan" och Saga "Baga". Fina som få och ja en liten förgyllning i min annars så tomma och ensamma lägenhet. Två hjärtan som hälsar en välkommen hem och som håller en varm om natten. Kan det bli bättre?

Jag har fått fastanställning på jobb. Det känns mycket bra. 

Mer än så blir det inte idag. Men jag återkommer snart. Jag har ju skaffat dator. 

14 maj

När jag var liten hade min stora coola syster ett blandband med Carola. Det stal jag ibland. Då lyssnade jag på det om och om och om igen. Jag lyssnade speciellt på vissa låtar. Lyssnade. Spolade tillbaka. Lyssnade igen. Spolade tillbaka. Det var ju så sjukt bra. Något som av en blixt från klar himmel kom tillbaka till mig för nån kväll sen på jobb. Vad hette nu låten igen. Hur gick den. "det var den 17 maj det var den 17 maj. Nånting hände ingen visste va de var.." Men sen då. Mer. Så detta tjatade jag om på jobb en hel kväll och sjöng för mina kära kollegor. Och beklagade mig att jag inte visste vad låtarna hette eller nånting. Hur ska jag någonsin kunna höra dem igen? Blandbandet är nog försvunnet sedan länge och för övrigt har jag inte någon bandspelare. MEN då kom min kollega till min räddning. "Jag minns inte den låten men jag tror den var med i Främling skivan." Så det blev bara till att youtuba och spotifya. Så nöjd jag är nu. Jag fann dem. Underbart och ljuvligt.

Carola – 14 Maj

tiden går

Så har det varit födelsedag, jul, nyår och en lång bit in i Januari. Galet vad tiden går. Jag bara jobbar och jobbar och jobbar. Trött som en gnu är jag. Men det är bara att bita ihop. Jobba bör man, annars dör man.

Jag fyllde år. 25. Gammal. Tant. Det blev fest. Typ. 90-talet stod på agendan. Några gick in för det helhjärtat. De flesta inte. Men kul hade jag iallafall. Trots stort manfall. Tack och lov för kusin Ida. Henne kan man lita på. Kul hade jag och det är väl huvudsaken. Fina presenter och fina släktingar och fina kompisar har jag. En fin syster som höll ett fint tal som värmde gott inombords. En fin pappa som höll ett fint tal. hihi till lilla mig.

Det blev jul. Eller jag tror det iallafall. Jag var på jobb mest hela tiden och sen var julen förbi.

Nyår kom med buller och bång. Dagen spenderades på jobb. Sen hem och vila några minuter för att åka vidare till kompis Elina och Therese. Där vankades det tre rätters, champange och utgång. Helt jäkla galet kul. Lyckat för första gången på måååånga nyår. (Tror det var första gången på tre år som jag inte hade kräksjukan tex.)

Nu är det 2011 och jag fyller 26 i år. (hua)

Här kommer ett axblock av mysigheter från den senaste månaden

 En liten tomte som kom innan jul

 Lucia

 waka waka eh eh

 Nyår

fest

galen

idag köpte jag sköljmedel. Jag tog en stor risk. Blått sköljmedel ska det ju vara. Det luktar godast. Blått sköljmedel is the shit. Men idag var jag wild and crazy och köpte grönt.

Winter wonderland

så blev det vinter. Jag cyklar på jobb. Och tänker jävla kyla, jävla snö, jävla skit. Men så mitt i all denna kyla, halhet, blåsighet, snöande, snorande, nysande, hostande jäklighet så tar jag ett djupt andetag och inser Maj gadd vad vintern är underbar. Det är vitt, det lyser upp, luften är fantastisk frisk och man kan inte annat än mysa. Det är något speciellt med att ha långkalsonger, mössa, vantar och jätte vinter jacka på sig.
Jag vill passa på att tacka moster igen för de fantastiskt varma vinterskorna jag fick förra året. Utan dem hade det inte varit mys någonstans. Jag vill också tacka mig själv för att jag detta år faktiskt köpt en vinterjacka. Tänk vilken skillnad det gör. Minns med förskräckelse förra vintern och mitt pendlande till Bromölla. Hua!

Maj gadd vilken vecka. Tänk vad det kan pendla. Det är inte klokt. Men (ta i trä) det verkar som att veckan kommer sluta på topp. 3 dagars ledighet.

Så är jag en halv från att vara riktigt nöjd med detta året. Riktigt nöjd.
Snart fyller jag år. Då ska det bli fest. Men tyvärr så verkar det som om allt för få människor kan komma. Det är tusan så synd. Men 90-talet ska få sin fest ändå. Det ska bli riktigt kul. Imorgon ska jag ta tag i att ringa runt till de sista. Är som vanligt ute i sista sekunden.

Tillsvidare. Njut och ha det bra.

Praktiskt värre

Jag har en ny jacka för säsongen. Första gången jag köpt vinterjacka på jag vet inte hur länge. Det är magiskt. Jag fryser inte. Den är inte urtvättat blek, den är inte brun istället för svart. Den har sin gröna färg och mer är det inte med det. Mest av allt har den stora rymliga fickor. Idag hade jag i dessa fickor: en nyckelknippa, en Iphone, hörlurar till en Iphone, vantar, en MFF-napp, 7kr, en reflex, pappersskräp osv. Ändå finns där mer plats. Jag tycker det är fantastiskt.

inredning

Efter nästan nio månader har jag gjort det. Jag har packat upp min sista flyttkartong! Tusan vad stolt jag är över mig själv. Vem har sagt att jag skjuter fram saker och inte tar tag i dem? Jag har även med hjälp av min nya 90-tals bror (YEAH!) flyttat ut sängen på vinden och in hyllorna där ifrån. Fått ny Tv (tack tack tack). Mitt i all denna "inredningsyra" har jag haft strömavbrott en ca 10 timmar. Inte hittat hyllplan, hittat hyllplan, inte hittat skruvarna att fästa hyllplanen med, hittat skruvarna att fästa hyllplanen med och sovit min första natt på riktigt i bäddsoffan. Trots lite gropar på vägen så måste jag säga att jag är nöjd. Har dock lite kvar att fixa.
Därför undrar jag om någon har lite färgglad färg som jag kan få. Typ gul, grön eller lila, röd går bra, klarblå. -If you got it, i want it.
Så måste jag införskaffa en stor fin matta och många fina saker att hänga på väggarna, för de är toooooomma.

Så vill jag tacka alla som genom åren hjälpt mig med mina otaliga flyttningar och ge er en tröstande och lugnande bild

Det kommer dröja till jag flyttar nästa gång. Jag orkar helt enkelt inte ta tag i denna röra.

För övrigt tänker jag skaffa katt!

Tjoho!

Äntligen fick jag vara med. Sist låg jag deprimerad i mina kompisars lägenhet i London, utan pengar, utan jobb, utan hopp. 2 samtal fick jag. Pappa: Lyssna, hör du?. Ida: Lyssna, hör du? Ja jag hörde och föll djupare ner i min desperation. Men inte denna gången. 6 år senare är jag där det händer. Hoppar och studsar och hejar och jublar och high tenar med bruschan hela matchen. Lunkar ut på plan när det är klart. Sjunger hymnen. Ler. Dagen efter, Stortorget. Lika glad. hoppar, studsar och ler. Härligt det där med guld.


Imorgon kommer Martin hit och hjälper mig ställa iordning i lägenheten. Tur är väl det. För tusan vilken dålig datorlösning jag har nu. Får nackspärr och ryggont av att sitta här.
 

Så tänkte jag kanske skaffa katt. 

Malmö FF

Just nu har jag två saker som gör mig glad.

När jag jobbar är jag Penn-flickan. Jag har pennor i fickan så det både räcker och blir över och då har jag ändå några extra på lager. Behöver du en penna så är det till mig du ska komma. Jag är dessutom villig att inte bara låna ut, utan dessutom ge bort mina pennor. Jag vet värdet i att ha en penna till hands helt enkelt. Men nu ska det bli slut på pennlagret. Nu finns det bara en penna i min värld. Pennornas penna. Pennan jag fick av en kär kollega härom kvällen. MIN MFF-PENNA!

Så har jag äntligen fått dem i min hand. Jag har nästan trott att det varit för bra för att vara sant innan. Inte vågat tro på det. Men jodå. Det lyckades. 4 biljetter till MFF på söndag. Fixat. GO fight WIN!

Söndag

Usch vilken söndag det har varit idag.

Började iofs bra. Försenat födelsedagsfirande av mormor. Jag och Gustav och Majken åkte dit och åt lunch och hade det allmänt mys. Mormor hade som vanligt dukat upp lyxlunch och hade gjort plättar (inte pankakor!) till efterrätt. Smaskens!

Sen åkte vi hemåt igen. Och jag har gjort absolut ingenting. Somnade en stund. Vaknade igen. Ätit varma mackor. Hängt. Spännande värre. Om jag inte vetat bättre hade jag faktiskt trott att det var söndag på riktigt och inte bara i mitt schema. aja.

Inatt drömde jag. Så det är dags för premiär i den här bloggen. Jag har tappat räkningen från förra bloggen så därför börjar jag om från ett.

Saras drömdagbok del 1.

Jag jobbade. Det var en personal på mitt jobb som försvann. Det var bara jag som visste om det. någon hade fört bort honom. Han hette Bengt. Jag letade och letade och letade efter honom. Till slut hittade jag honom i ett rum på jobb. Där var han fast spänd och en maskin tvångsmedicinerade honom. Eftersom jag inte visste vem som fört bort honom kunde jag inte bara släppa honom fri. Men jag lovade honom att det skulle ordna sig och gjrde så att maskinen inte längre skadade honom. Sen gick jag för att leta efter några papper. Väl tillbaka var han försvunnen igen. jag sprang till den andra personalen och frågade försiktigt om de visste var Bengt var. Ingen fick ju förstå att jag visste att han var försvunnen, för om jag då råkade fråga den som kidnappat honom skulle jag råka illa ut. Jag rusade genom hela jobb och frågade och panikade totalt. Helt plötsligt var jag i ett gammalt slott. Det hade gjorts om till pool. Det hade massa valv och grejor. Hela bottenvåningen var fylld av vatten, alltså pool. Jag hoppade i från andra våningen och simmade för att leta efter Bengt. För att det inte skulle vara uppenbart kastade några vänner ner ett nät och jag hade ett tennisracket. De kastade ner tennisbollar till mig som jagslog på med mitt racket. Det var nån reklamgrej som skulle dölja vad jag egentligen gjorde där. Så medans jag trampade vatten och slog tennisbollar så såg jag in genom ett av valven en skugga och förstod att det var kidnapparen. Då såg jag även Bengt som var längre bort i poolen, fortfarande bunden. Så sakta medans jag fortsatte mitt tennisspelandesimmande tog jag mig närmare och närmare honom. Kidnapparen fick ju inte förstå att jag visste. Men så råkade jag titta på kidnapparen, som för övrigt var Samuel L Jackson från Pulp Fiction, och jag förstod att han förstod. Så jag snabbsimmade mot Bengt, men Samuel hann i kapp mig. Han dök ner under mig och drog ner mig under ytan och skulle dränka mig. Då vaknade jag.

Dösjebrooo

Så där ja. Tillbaks från dåtiden och framtiden. Nu är jag hemma i mitt älskade Malmö igen. Om än något obehaglig till mods så älskar jag min fina Malmö stad och det ska ingen galning få ta ifrån mig!

I veckan åkte jag till Dösjebro och umgicks med min fina familj där. Familjeplanerandepusslet gick inte ihop och faster rycker in. Månspassning på onsdagen. Så tisdag eftermiddag tog jag mig till mammans arbetsplats och hoppa in i bilen och iväg bar det till hämtning på dagis och fritids. Det var drop-in fika på dagis, sen hem för lite Super Mario spelande och Spagetti och köttfärsås lagande. Vi hann också med att ha Faster-ledd brottningsträning i trädgården, hinderbane-spring och riktig brottningsträning på klubb. När barnen lagt sig frossade jag och Karolina till det ordentligt och hade en mitt i veckan "unna sig gott som om det vore helg" time framför tvn. Inte bra när det finns massa gott kvar från kalas. Sen sovs det gott. Onsdagen började bra. Sov till halv åtta då lillen vaknade. Han och jag hade en mysig dag tillsammans. Han åt mest hela tiden, sov en stund, gungade en stund och bajsade nonstop. Alltsom allt var det två härliga dagar det där, tisdagen och onsdagen.